Det finns ju ett antal roliga saker man kan använda godis som en naturlig del i. Att ha fest utan godistävlingar är ju en flopp, efter att en viss mängd alkohol gått in och en del förnuft ut.
Tävling nummer ett; ”kanonen”, kräver en väl utsnyten näsa och en påse sega nappar, beroende på hur många man är på festen. Alla ska få två försök.
Tävlingen går ut på att man ska snyta nappen så långt som möjligt.
Alla ställer upp på bredden på en rad och sedan tar man napparna, där öglan är avklippt och stoppar själva tappen i näsan. Den ska sedan snytas så långt som möjligt.
Det är en åt gången, för ingen har koll på vems halva napp som är vems. Mycket roligt, och ännu roligare med lite eldvatten innanför västen.
Tävling nummer två kallas för ”Lady och Lufsen” och då är väl egentligen själva tävlingsmomentet klart redan.
Det som nu gäller är att få tag i en tillräckligt snygg tjej eller kille, för att vilja vinna.
Till sin hjälp har man kolasnören eller, för den som är busig – jordgubbssnören.
Denna tävling gör att käkarna totalt låser sig i halvöppet läge och efter själva momentet ska man säga sex laxar i en laxask och se glad ut.
Detta är en klassiker helt enkelt.
Tävling numero tres, är en tävling där vissa genetiska drag kan hjälpa en att vinna. Lypsyl är att föredra om man vill att läpparna inte ska spricka upp under vintermånaderna.
Tävlingen går ut på att deltagarna tar varsitt fat med skumsockerbitar och ska under tidspress få in så många som möjligt i munnen (utan att svälja, såklart).
Jag kommer själv ihåg under gymnasiet, då en klasspolare, som var från Colombia från början, lyckades att proppa in över 30 bitar. Men då var det superstora hamsterkinder och de sista sockerbitarna trycktes in genom ett litet litet hål mellan läpparna med ett pekfinger. Det var en sjuk syn.
Den sista leken är en lek som kräver tillit. Leken heter Fillipin, och den kan man leka med alla möjliga goda grejer.
Det går ut på att man placerar ut ca: 15 bitar smågodis på ett bord. Det är bara en person som tävlar per gång och de andra sitter i en ring runt. Alla andra vet vilken godisbit som är ”Fillipin”, men det gör inte den tävlande.
Nu ska den tävlande peka på godisbitarna och om de inte är Fillipin, så får den tävlande käka upp dessa. Lyckas den tävlande gissa vilken bit som är Fillipin, så tar han denna såklart till sist och får därmed äta alla bitarna.
Det är ett spel med mycket psykologi. Dökul!
