En generell uppfattning som många har är att musikhistoria inte är så festligt. På musiklektionerna i skolan finns det tre nivåer.
- Kul. När man får hålla på med musik och spela och komponera själv.
- Mindre kul. Att behöva lära sig teori, med förtecken och intervall och sådant.
- Dötrist. När man måste lyssna på klassisk musik och lära sig om Mozart och Beethoven och de andra dammiga gamla gubbarna.
Ja, det där med musikhistoria – som du också kan lära dig om online – är alltid rätt svårsmält i början. All klassisk musik låter ju likadant – tråkigt. Sanningen är emellertid den, att det är på grund av dammiga farbröder som Palestrina (känd italiensk kompositör från renässansen) och Bach (känd tysk kompositör från barocken) som din favorit trance- och technomusik är uppbyggd som den är idag. Kanske inte om man ser till de elektroniska effekter, men om man ser till resten av det strukturella.
Johann Sebastian Bachs koraler är uppbyggda enligt en struktur av verser och upprepningar som vi ser i varenda popsång idag. Visst, dessa former fanns också före Bach, men så har vi också den harmoniska strukturen. Med sina koraler demonstrerade Bach kärnan i det harmoniska språk som vi förstår allra bäst idag. Att en ackordföljd i en Bachkoral skulle stämma samman precis med en modern trance-låt är långt ifrån omöjligt.
Men problemet kvarstår ju. Kopplingen mellan Bach och Guetta gör inte att vi har någon egentlig anledning att lyssna på Bach …förutsatt att vi nu gillar Guetta bättre. Men vi har en tendens att underskatta värdet av att lära oss förstå musik bättre. Ju mer du kan greppa om musikens uppbyggnad och struktur, desto mer mottaglig blir du för ny sorts musik – nya sorts genrer. Musiken blir generellt sett långt mer spännande, och musikvärlden blir mindre trång. Det finns inga anledningar att begränsa sig längre. Det går att få ut mer av Spotify Premium-kontot!
Behovet att lära sig musik på allvar känner man av när man inser att man vill arbeta med musik – när man vill ta ”ett steg till”. När man vill bli professionell musiker eller livnära sig på att skriva sin egna musik. Tyvärr gör detta att den mest innovativa och spännande nya musiken ofta får en ganska liten publik.
I många kulturer tas musikkunskapen längre, genom ett aktivt och socialt musicerande (tänk dig en by i Afrika och några trummor) från början. När man växer upp i Sverige kanske man har turen att få börja spela ett instrument, eller sjunga sånger hemma, men i de flesta familjer ges inte den chansen (eller tillräckligt med uppmuntran). Vår musikaliska kompetens stannar ofta på en viss nivå, och där är vi oftast nöjda så länge det vi hör har en ”tung bas” och går att dansa till.
Det finns en enorm mängd musikgenrer som förtjänar en bredare publik. Detta gäller inte bara den klassiska musiken utan också många moderna populära genrer där fokus kanske inte ligger på bas eller rytm. Vi kan ta oss dit om vi försöker lyssna mer, läsa mer, och lära oss mer.
Absorbera lite glänskunskap och applicera det på något vi hör. Musiken får då associeras mer med sådana där ”AHA-upplevelser” som gör saker mer spännande. En tavla på ett museum blir ju oändligt mycket mer intressant att titta på om man kan koppla den till något man känner till. Kanske en historisk händelse.
