När SVT började sända sin serie Coacherna. En rolig serie var det. Cecilia Frode var lysande som vanligt och serien visade det flummiga i den värld där coacherna verkar. Hade ni frågat mig för ett år sedan om coacher hade jag gått i taket och gör det väl till en viss del än idag. Men behöver alternativet vara dåligt? För det är väl så att dessa coacher är ett alternativ till den reguljära vården? Men jag är den som tror och litar på vetenskapen. Men nå nu till min egen erfarenhet – hur gick det?
Jag har mått dåligt psykiskt, utmattningssyndrom med panikattacker som följd. Min lust till det mesta försvann. Jag fick snabbt kontakt med psykiatrin i staden där jag bor. Man konstaterade lakoniskt att jag var utbränd med ångest och depression som följd och att medicinering var det absolut bästa att behandla det hela med.
Jag fick känslan av att de inte brydde sig, det var ännu en dag på jobbet för dem – vilket det ju var. Jag fick ett recept på Sertralin och jag vet nu i efterhand att det inte hjälpte, de stängde av hjärna och känslor. Jag kunde inte längre resonera med mig själv – vilket åtminstone jag tycker är enormt viktigt att kunna göra när de mörka tankarna flyger på en. Men nä, sertralinet gjorde mig ”dum”. Onödigt att påpeka kanske, jag blev ännu mer deprimerad och begärde kontakt med en ny psykolog. Detta blev räddningen, detta blev vändpunkten.
Hon var/är fantastiskt, hon skrattade inte åt mina frågor om meditation, tvärtom välkomnade hon dem och sa att det visst funkar med meditation och det som kallas Mindfullness och att det är bra för både kropp och själ. Det var en lättnad, för den förra var emot allt sådant och avfärdade det som flum med väldigt liten anknytning till den riktiga vetenskapen.
Och det är väl en del av problematiken i motsättningen ”riktiga terapeuter och coacher ligger”. Den ena yrkesgruppen backas av akademiska argument och vetenskapliga fakta, den andra inte. Den första yrkesgruppen lyder under tystnadsplikt som är reglerad, den andra yrkesgruppen lyder inte någon sådan ”lag”, även om jag tror de tar sin tystnadsplikt på allvar, så får du inga garantier och ja, den biten oroar mig, de ”icke-akademiska coachernas” avsaknad av regelverk för etik, eller hur jag ska uttrycka det.
Nå, min nya kontakt som var utbildad psykolog men använde sig mycket av meditation och Mindfullness och som dessutom ville ta bort min medicin gjorde mig raskt bättre.
Jag är på väg nu, mot bättre, mot stabilare. Slängt mediciner. Vill understryka att jag tror att mediciner kan hjälpa vissa. Men jag är bättre utan dem. Idag köper jag hälsokost online, motionerar, och mediterar. Jag vill inte stoppa i mig kemikalier som jag inte vet vad de har för effekt på mig om tio år.
Jag tror att dessa grupper kan ha nytta av varandra. Det finns mycket värme och kärlek i ”coach-världen” och det finns lite mindre av detta inom psykvården. Jag tror de två sakerna är absolut viktigast i en behandling av oss utbrända och jag tror de alternativa coacherna kan lära sig mycket från psykiatrin, KBT, regelverk med mera.
